Igår genomgick jag en TVT-operation. Det var första gången jag fick narkos. Jag fick början till en panikångestattack när jag satt där och väntade och hade pratat med narkosläkaren och läkaren som skulle genomföra operationen. Jag fick något lugnande som gjorde bra verkan. När jag gått in i operationssalen och lagt mig till rätta i den inte så jättesköna ställningen fick jag en liten dos narkos och kände sköterskan ta min hand. Det där lilla att hon tog min hand värmer fortfarande. Jag kramade den som tack! Tänk att så lite kan göra så mycket! Sedan minns jag inte mer.
Nu är jag hemma och det verkar fungera som det ska. Ömt, obehagligt och en del smärta och en gnutta feber men annars hoppas jag det vänder snart. Jag längtar efter att kunna springa och hoppa utan läckage. Ja, detta är inget man stoltserar med men många många har detta bekymret och jag lovar uppdatera hur det fungerar. 9 av 10 blir helt bra!
♥
2 kommentarer:
Ja vi får hoppas att det funkar.Kram
Skönt att ha det gjort! Du hör säkert till de 9 som blir helt bra, då blir det jympa med hopp ch spring:) Saknar dig på jobb, hoppas du snart är tillbaka igen. kram
Skicka en kommentar